Efter en separation eller skilsmässa kan det uppstå problem avseende att fatta gemensamma juridiska beslut avseende barnet, till exempel val av skola, förskola, medicinska åtgärder eller att ansöka om pass.
Vårdnaden kan vara gemensam eller ensam. I de flesta fall fortsätter vårdnaden vara gemensam efter separationen, men i de fall det är stora samarbetsproblem kan tingsrätten tillerkänna en av föräldern ensam vårdnad.
Ett skäl till att erhålla ensam vårdnad är att det föreligger våld i hemmet, psykisk ohälsa eller missbruk av något slag.
Det är viktigt att ha en kunnig advokat som är specialiserad inom ämnet och som kan föra fram det som är relevant för att tingsrätten ska kan göra en korrekt bedömning.
I de fall parterna har gemensam vårdnad kan tingsrätten beslut om var barnet ska bo efter en separation. Barnets bästa är det avgörande för tingsrättens beslut.
Ett barn kan bo växelvist hos föräldrarna eller endast hos en förälder. När barnet har sitt boende hos en förälder så har barnet rätt till umgänge med den förälder, där barnet inte bor.
Umgänge kan se olika ut, utifrån barnets ålder, hur långt avstånd det är mellan föräldrarnas bostäder samt hur bra föräldrarna kan samarbeta.
Barnet har alltid rätt att bli hörd och barnet har rätt till egen uppfattning om sitt boende.
I takt med barnets ålder och mognad får dess egen vilja allt större betydelse. Ett barn i tonåren bestämmer till stor del själv var hon eller han vill bo.
En tvist avseende vårdnad, boende och umgänge handlar alltid om vad som är bäst för barnet, inget annat.
Parterna kan vända sig till Familjerätten vid kommunen och få rådgivning genom samarbetssamtal utan kostnad, för att finna lösningar avseende barns boende och umgänge. Familjerätten har möjlighet att upprätta juridiskt bindande avtal mellan föräldrarna.
Har barnet sin hemvist i Sverige så kan man i svensk domstol väcka talan. I det fall när de gäller länder som undertecknat Haagkonventionen så finns möjligheter att få hem barnet, men det finns aldrig några garantier.
Information om Haagkonventionen och vilka länder de gäller i finns på UD:s hemsida.
I ett sådant fall kan du vända dig till Försäkringskassan så kan de i vissa fall betala ut underhållsstödet till dig. De kommer sedan kräva pappan på pengarna.
Det går också att väcka talan i domstol om man anser att de underhållsbidrag som ges ut ska vara högre än den summan man får ut av försäkringskassan.
Notera att det är skillnad på underhållsstöd och underhållsbidrag. Underhållsstöd är det som utbetalas via Försäkringskassan och uppgår till 1.573 kr/mån och barn. Underhållsbidrag är något som parterna måste enas om eller en domstol måste besluta om.
Underhållsbidraget fastställs utifrån beräkningar vari ingår föräldrarnas respektive kostnader, inkomster och barnets kostnader, m.m. Det finns en beräkningsmall på Försäkringskassans hemsida även för underhållsbidrag som man kan använda för egna beräkningar av underhållsbidragets storlek.
Bra att notera är att underhållsstöd och underhållsbidrag inte är samma sak. Underhållsstöd är det som försäkringskassan utbetalar och uppgår till 1573 kr/mån per barn. Underhållsbidrag är det som de två föräldrarna måste enas om eller domstol måste besluta.
Beslutet är grundat i föräldrarnas respektive kostnader, inkomster och barnets kostnad, m.m. Försäkringskassan har en underhållsbidragsmall på sin hemsida där man kan räkna ut underhållsbidraget.
Det beslutet bör vara grundat på barnets och föräldrarnas relation. Praxis säger tidigast vid 3 års ålder och i ett sådant fall syftar man till hela veckor åt gången. Det finns dock föräldrar som lyckas enas om växelvist boende för barn under 3 år.
Det vanliga är då att man delar upp veckan i 2+2+3 dagar och man turas om att ha barnet, detta kräver då att föräldrarna har ett samarbete som fungerar och konverserar med varandra.
När ett växelvis boende ska införas så ställs det också praktiska krav på båda föräldrarna att ha närhet och möjlighet till dagis, skola, barnets kamrater, fritidsaktiviteter, osv.
För barnets skull är det förstås bäst om föräldrarna kan enas om vårdnaden ska vara gemensam, var barnet ska bo och hur umgänget med den andre föräldern skall se ut. Ibland kan det dock vara otroligt svårt att enas, till och med omöjligt. Man kanske är sårad, besviken, rädd eller till och med hatar den andre föräldern. Få saker rör upp så starka och primitiva känslor som separation och bråk om barnen.
Vid Familjerätten/Socialtjänsten i kommunen där barnet bor (dvs är mantalsskrivet) kan man få hjälp med s.k. samarbetssamtal där föräldrarna, med stöd av en handläggare, kan försöka hitta en lösning.
Om man försökt med samarbetssamtal och det inte leder framåt så kan man ta hjälp av en advokat. Advokaten kanske då också (beroende på hur ärendet ser ut) försöker finna en lösning där föräldrarna kan enas. Om det inte är möjligt kan advokaten ansöka om stämning i domstol.
Domstolens handläggning av barnärenden är inte lika formell som om det vore ett vanligt tvistemål. Ofta håller domstolen flera sammanträden, i syfte att försöka komma till en lösning som föräldrarna är överens om. Om domstolen inte kan få föräldrarna att enas så tvingas domstolen fatta ett beslut om hur vårdnaden, boendet och umgänget skall se ut för barnet. Ett sådant beslut av domstol föregås oftast av att socialtjänsten fått i uppdrag att göra en s.k. vårdnad-, boende- och umgängesutredning där de slår fast vad de tror är bäst för barnet.
När socialtjänsten gör sin utredning träffar de föräldrarna och barnet, hämtar information från skolan och från andra som finns i barnets nätverk.
I ärenden gällande vårdnad, boende och umgänge skall man alltid utgå ifrån vad som är bäst för barnet. Det handlar således inte om rättvisa eller om att vinna eller förlora – det handlar om barnets bästa. Tyvärr kan resultatet av en vårdnadstvist i extrema fall resultera i en djup konflikt och stark polarisering, där föräldrarna och deras familjer ställer sig emot varandra, vilket i sin tur resulterar i att barnet förlorar sin möjlighet att vara fri i kontakten med sina släktingar på båda sidor. I andra fall kan en dom på hur umgänge osv skall fungera vara en lättnad för barnet och alla spänningar släkterna emellan släpper när tvisten är över och/eller föräldrarna enats.
En människa kan ha en psykisk sjukdom och ändå fungera som förälder. Det går inte att säga generellt att om man har t.ex. Borderline så kan man inte ta hand om sina barn. Så enkelt är det inte.
Om du anser att mamman brister i omsorg så får du förklara på vilket sätt detta tar sig uttryck och så får kan man försöka få omsorgsförmågan utredd så att man kan kartlägga på vilket sätt hon brister och därifrån se om de brister som påvisas är av sådan allvarlig art att hon är olämplig som vårdnadshavare.